Trött och grinig går man hem i regn och rusk... får erbjudande av skjuts hem men tackar nej... behöver luft och rensa skallen... kommer hem och inser att man är ensam, ingen är hemma. Suck!
Det finns väl inte mycket värre än att komma hem från jobbet och ha haft "en sån där dag". Gaaaah!

Men jag hinner knappt sätta mej i soffan innan jag hör ytterdörren öppna sig och in kommer mina älsklingar... Och när jag ser dom så kan jag inget annat än att le... le stort som den fåne jag är... Mia ger mej en jättekram och Jason ler när han ser mej... Jag smälter och mår bäst igen!

Jag älskar Er - Ni gör mig hel! ♥