Denna pappablogg ÄR en ego-blogg, och innehåller en mycket stor mängd av egoism, sjuk- & dålig humor, samt en massa ironi. Personer utan glimten i ögat, humor, med dåligt självförtroende, hjärtsvikt, eller allmänt dålig hälsa bör tänka sig för innan dom tittar- och läser vidare! Bloggen är främst gjord som en kul grej samt att få
skryta om min underbara son som förgyller även den mörkaste dagen.
Vid ev. problem kontakta din närmaste vårdgivare på tfn. 1177 för hjälp.


HS Consulting - Skräddarsydd Marknadsföring

Nu är såret nästan helt läkt...


Ett snyggt ärr som resultat... de vita är rester av zinkpasta som nu är borta.


Jahopp, det tog bara typ 5 månader för ena såret att läka efter dom tagit bort agrafferna... Gaaah! Men nu är det (förhoppningsvis) över! 

Sköterskan tyckte för ett tag sen att jag skulle be läkaren om ett intyg att det varit komplikationer med såret och att ärret kommer bli mer fult än de andra tre, och därefter kolla med försäkringsbolaget för eventuell "kompensation".

Haha! Jo visst! Läkaren fotade, skrev intyget och tyckte absolut att jag borde få ut nått för de här... mitt försäkringsbolag tyckte annat. Är man förvånad? Nä! 
Jag hade ju inte "just den där" extraförsäkringen för att täcka sånna här saker... kanske om det varit en olycka och jag blivit tvungen att operera för just den sakens skull... då kanske... *höjer ena ögonbrynet* 
Tur att dom är jävligt snabba på att begära in pengar åt andra hållet så fort det är något. 

Så... gissa vem som ska byta försäkringsbolag? Jo jag... och tar med mig en fru, ett barn, en villa samt två bilar... Idioter! 

Go'natt!

Ny bild på såret



Jahopp, så här ser såret ut på benet just nu... det har brett ut sig mer, men läker underifrån, och enligt sköterskan ser det bra ut. Forhoppningsvis så är det inte så lång tid innan det är läkt helt. 
Har dessutom fått en ny antibiotika-kur... 

Det mest jobbiga av allt... i hela situationen med såren som inte läker... är nog faktiskt att jag måste ha stödstrumpor på mig... hemska långa o trånga (plus jävla dålig kvalité så man måste köpa nya hela tiden)... och så får jag inte ta av mej dom på kvällen och luffsa runt barfota som jag vill. DET är fanimej jobbigast! :/

Har fått extra mycket förband med mig hem idag då det är träningsläger till helgen som gäller... ska bli spännande att se hur benen mår efter de sen. Hehe!

Nu är andra hålet tejpat



Har idag varit på kirurgmottagningen och fått träffa operationsläkaren, igen...
Det första hålet är i princip helt läkt nu. Däremot så har det andra nu blivit ännu lite större... inte mycket, men ändå. Det är inte infekterat och, enligt läkaren, läker underifrån nu.

Jag fick nya silverförband (det svarta i hålen under tejpen) plus att dom tryckte ihop såret med händerna och tejpade. Jepp, det gjorde jääävligt ont, men om de nu får såret att läka snabbare så skit samma!

Så... nu är det bara att knapra värktabletter och bita ihop!

Nytt hål i benet... Gaaah! WTF!


Så här ser mitt högra smalben ut just nu...


Jämförelsebild

Om man jämför med den undre bilden så har ju det första hålet läkt jättefint nu och blir knappt mycket bättre enligt sköterskan. Underbart skönt! 

Men... (som Glen Hyssén alltid säger) 

Om man jämför bildena igen så är det den "svart pricken", där en liten jävla stygnstump stack ut lite diskret, som nu blivit ett nytt hål i benet... Gaaah! Orka krångla och hålla på!
Detta "växer" dock mest på längden, och inte på djupet vilket säkert är bättre och det har inte varat sig. 

Så... nu blir det yttligare ett par besök till vårdcentralen några veckor framåt för omplåstring samt en ny tid hos kirurgen nästa vecka så att operationsläkaren får kolla på det.
Har jävligt ont inne i benet för tillfället... mer ont än jag nånsin haft efter operationen. Pust! Blir knarka massa värktabletter enligt sköterskans order. 

All den här skiten är dock värt det för jag känner skillnad i benen... stor skillnad! Bara såren utanpå och innuti får läka ihop helt så är jag övertygad om att det kommer bli skitbra! :)

Hålet i benet minskar och läker...



Så här såg det ut för ca 10 minuter sen när jag bytte förband... knappt 2-3mm djupt nu. Det går definitivt åt rätt håll nu med läkningsprocessen. Weeeiiii!

Det syns på huden att jag inte tål "plåsterfilmen", som sitter över förbandet, helt. Men skitsamma, det läker juh! 




Så här såg hålet ut för nån månad sen... ca 1 cm djupt och en jävla massa var (som dom fick dra ut/ur med pincett och skalpell... hehe!). Skitnajs verkligen... :) 


Så ett tips om du ska opereras... se till att samtliga agraffer du får sitter som dom ska. Mitt "hål" är resultatet av att fyra agraffer satt i själva såret, och inte i huden. Se borttagningen av agrafferna

Sexigt med stödstrumpor va?!



Kunde inte låta bli att ta en bild på mina sexiga (?) stödstrumpor som jag nu måste ha på mig för att hålet i benet ska läka och bli fint. 

Träffade operationsläkaren idag, han plockade ut lite mer stygn-rester ur såret (som kroppen tydligen inte hade löst upp), sen tvättades det igen och packades in. Ska läggas om på måndag igen. Det togs en odling på såret och jag ska fortsätta med antibiotikan. 

Påväg hem stannade jag och skulle köpa de fina stödstrumporna... expiditen mätte mina fotleder och vader... det konstaterades rätt fort att jag inte föll inom de normala värdena på storlekstabellen, så hon tyckte jag skulle ta storlek 41-42. Då dom inte fanns så gick jag till nästa ställe...

På nästa ställe plockade jag till mig ovan sagda storlek och skulle betala, men av nån anledning så frågade jag om jag skulle ha dessa... hon såg fundersam ut och mätte mina ben. Nej nej... Fel fel fel! Fotlederna va 25 cm och vaderna 45 cm i omkrets, så de fick bli storlek 44-47 (XXL). Och tur va nog det, jävlar va svårt att få på dom! Gaaaah! Sitter najs o tajt nu! :)

Trevlig helg!

Bild: Hålet i benet...



Hmm... de ser la sådär bra ut va?!
(lite synd att man inte ser hur djupt det faktiskt är. hehe!) 

Har varit och plåstrat om det på vårdcentralen idag igen (senast i måndags och i lördags). Jävla go benvaxning man får varje gång dom drar bort de där jävla plåstret... helst mot-hårs då ja... Gaaah! Det är nog det mest jävligaste av allt! 

Imorgon har jag fått en tid till ortopeden och läkaren som opererade, så ska han kika på benet. :) 


Tillagt nån timma senare:
Efter en kommentar på Facebook angående detta inlägget så vill jag förtydliga att jag INTE är ute efter att nån ska tycka synd om mig på nått vis! Det är ett hål i benet, that's it!

Dagens dom: Antibiotika i 10 dar



Va öm i högerbenet imorse, runt de inre ärret. Det visade sig att den stora sårskorpan hade gått sönder och varat sig... massor... Så... Mia fick mig att ringa 1177 och dom bad mig åka in o kolla upp det.
Infektion trodde sköterskan. Läkaren slängde in huvvet och kikade snabbt... Fick ett plåster på varje ben och blev ordinerad antibiotika i 10 dagar (á 3 tabletter per dag). 

När sköterskan drog bort den lilla sårskorpan på vänsterbenet så följde det med en lång tråd på ca 1.5-2 cm... en blå tråd... What the hell! Det var visst ett stygn inifrån benet. Visste inte ens om att dom sytt invändigt... Där ser man. Hehe!

Borttagning av agrafferna (stygnen)


60 st agraffer togs bort med tång från mina underben imorse... se filmklippen nedan.


Så här ser agrafferna (metallstygnen) ut...








Underbart skönt att äntligen få bort agrafferna som klämt och spänt i över en vecka... dock är man lite öm och skör precis runt såren nu några dar framöver. Såren är tejpade men jag får inte belasta för mycket på dom än. 

En veckas sjukskrivning till...

Snart så... :)

Byte av operationsbandaget


Så här fina nya rosa bandage har jag fått nu... :)


Så här såg det ena såret ut vid byte... Sköterskan sa att allt såg fint ut och att det läker jättebra.



Blev tvungen att byta operationsbandagen idag då det kommit in lite vatten under själva bandaget. Så... för att förebygga nån eventuell infektion så var dom tvugna att byta dom omgående.

Fy satan! Det var som en benvaxning när hon drog bort de stora "plåstren". Gaaah! Tur man inte behöver göra sånt. Usch! 

På fredag klockan noll nio ska agrafferna tas bort.

Svullen & "blåmärkig" om fötterna...



Haha! Snygg rubrik va? Men... den stämmer... Gårdagens aktiviteter har satt sina spår...
Båda fotlederna har varit svullna sen igår kväll och jag har även fått sånna där fina blåmärken på fötterna som ni kan se på bilden. Det gör inte ont men känns jävligt skumt om man tar på det... så... jag försöker låta bli att pilla o klämma. Har även en jääävulsk träningsvärk i bägge vaderna! :) 

Dagens promenad blev därför bara 10 minuter... sen har jag mest tagit det lugnt och suttit med fötterna i högläge. Gaaah! Jag vill ju ut o röra på mig! Är sååå rastlös! Bläääh!

Trappträning och promenader



Jahopp, lika bra att köra på direkt med trappträning och promenader för att komma igång med benen! Bit ihop! Ingen annan lär ju göra det åt dig, så... Kom igen nu! 

Finns ju inget tråkigare än att bara sitta still o glo... Jag blir rastlös så in i h****te!... oj förlåt... så in i helvete ska de stå! Gaaah! 



"TRÄNINGSDAGBOK" - VECKA 1 (detta är mest för min egen skull om du undrar)

Fredag - Operation. Gick ut till bilen samt från bilen till soffan. Ofrivilliga toabesök (resulterade i yrsel från narkosen = kräktes som en kalv så fort jag satte mej upp).
  • Lördag - Toabesök plus få korta "promenader" från soffan till köket. Lagade mat på eftermiddan. En omgång i trappan med hjälp av kryckorna. Ner är värst!
  • Söndag - Toabesök plus flera korta "promenader" från soffan till köket. Lagade mat. Två omgångar i trappan, bara en gång med hjälp av kryckorna (ner är fortfarande värst).
  • Måndag - Vardaglig "rörelse" utan större problem. Fyra omgångar i trappan, helt utan kryckorna.
    Tog bort bandagen på kvällen.
  • Tisdag - Rört mig mer och mer inomhus samt gått i trapporna flera gånger. Känns bättre utan bandagen.
  • Onsdag - 20 min promenad ute på förmiddan plus 10 min på eftermiddan.
  • Torsdag - 25 min promenad på förmiddan, 35 min powerwalk på eftermiddan samt en liten sväng i bilen för att se om benen skulle palla med... Det gjorde dom. :)
  • Fredag - 10 min promenad. Torsdagens aktiviteter satte visst sina spår.

"TRÄNINGSDAGBOK" - VECKA 2
  • Lördag - Byte av operationsbandage samt barnkalas. Inga promenader.
  • Söndag - Slappedag. Gick dock upp för trappan med Jason i famnen på kvällen... Shiiit! Han e tung! Känns rejält i underbenen nu... En blandning av smärta och träningsvärk typ.
    För övrigt så känns det bättre i benen nu efter bandagebytet - de nya "drar" inte lika mycket.
  • Måndag - 25 min powerwalk på förmiddan och en kort sträcka med bilen på eftermiddan. Kändes bra i benen.
  • Tisdag - 20 min powerwalk efter lunch. Lite "träningsvärk" i vaderna sen gårdagen.
  • Onsdag - 20 min powerwalk innan lunch och yttligare 25 min efter lunch.
  • Torsdag - 30 min powerwalk efter lunch.
  • Fredag - Tog bort agrafferna. Lite tillbaka på ruta typ 3-4... Låg hela resten av dagen på soffan som ett kolli typ. Bra öm i underbenen.

"TRÄNINGSDAGBOK" - VECKA 3
  • Lördag - Öm runt såren sen dagen innan. Tar det säkra före det osäkra och tar det lugnt hela dan.
  • Söndag - "Vilodag"
  • Måndag - 25 min powerwalk efter lunch.
  • Tisdag - 40 min powerwalk efter lunch.
  • Onsdag - 25 min powerwalk efter lunch plus lite lätt rörelse i dojon på kvällen med stretching.
  • Torsdag - 35 min powerwalk efter lunch.
  • Fredag - 35 min powerwalk efter frukost.

Det yttre bandagen är borttagna nu...





Jahopp, så här ser mina ben ut nu... och kommer göra tills stygnen ska tas bort om cirka två veckor. Det gula är kvarvarande jod (tror jag i alla fall det är?) som penslades på innan operationen, det ska givetvis tvättas bort. 

Känns riktigt skönt att fått bort bandagen... kände inte av det innan dom kom av, men dom stasade nog lite... aaaah! Sicken befrielse! :) Nu är det mest den tejpade plasten runt "plåstren" som drar lite i huden och håren på benen... Pleasure pain?! 

Såg att det är tre plåster på högerbenet... undrar om dom inte kom åt riktigt först eller varför dom fått göra yttligare ett snitt. Nåja, ska bli intressant o se ärren sen i alla fall.

Jag vill träna nu! Är duktigt rastlös och uttråkad av att bara sitta här med benen i högläge... Gaaah!

Nä, nu är det lunchdags... Ska stappla mig ut till köket och försöka få ihop nått. :)

Fasciotomi - Underbensoperation



"Uppklyvning av bindvävshinnan runt en muskel för att lätta på vävnadstrycket."


OBS! Inlägget innehåller operationsbilder.

I fredags anlände jag till Movement i Halmstad för att genomgå en Fasciotomioperation i mitt högra underben... mot kompartmentsyndrom som det så fint heter.
Jag togs emot, fick byta om till en vit sexig rock, och visades sen in till en sal där jag skulle förberedas inför själva ingreppet. Mitt ben rakades och jag fick tvätta hela underbenet i 5 minuter med en Descutansvamp (samma som jag använt i duschen hemma dagen och morgonen innan). Jag fick en kopp tabletter samt dropp med nån saltlösning eftersom jag fastat... tydligen mest för att man inte skulle få skallebank... ja droppet då asså, inte fastan. Haha!

När jag var preppad och tvättad så fick jag först träffa narkosläkaren som ställde lite frågor samt berättade hur allt skulle gå till. Jag fick efter en stund även träffa läkaren Björn som skulle utföra själva operationen. Hans första fråga var i stort sett om han inte skulle ta båda benen när han ändå var på gång... Mina ben såg starka ut och det skulle inte ta så mycket längre tid. Hmm... Hur skulle det funka praktiskt - Rullstol? Kryckor? Rehabtid? Frågorna och tankarna var många...

Björn förklarade ingreppet och sa att det inte ska vara några problem... benen ska stödjas på så fort som möjligt efter operationen... ingen rullstol! Sweet tänkte jag... Lika bra att få det gjort! Kör! (vänsterbenet fick också rakas och tvättas givetvis)

Efter en stund så blev jag inskickad på toa innan vi gick in till operationssalen... ca 1 tim och 20 min efter att jag anlänt. Hade nog faktiskt trott att det skulle ta längre tid. 


Här ligger jag sövd... hmm... hörselskydd... är det DET som är hemligheten? :)


Operation:
Muskellogerna öppnas genom en fyra till fem cm lång hudincision mellan fibulaskaftet och margo anterior tibiae ungefär mitt på benet. Genom denna incision fås tillgång till båda muskellogerna.
Bakre muskellogerna kan dekomprimeras genom en tio till tolv cm lång hudincision ungefär tre cm bakom margo posteromediale.

Hmm... detta är ju rena latinen för mig... Gaaah! så med andra ord... dom har snittat upp mina muskelhinnor för att lätta på trycket runt musklerna i alla fyra facken, på bägge benen.
Bilden nedan tycker jag beskriver rätt bra hur det har gått till. 





Här har dom snittat upp och karvar i mitt vänsterben...


Högerbenet är ihophäftat och får lokalbedövning... tur jag inte såg detta... ogillar ju sprutor. Hehe!


Mer bedövning... notera häftpistolen längst upp till vänster.

Tack till narkosläkaren Per som tog bilderna. :)

Cirka 2.5 timme efter att jag la mej på operationsbrittsen vaknade jag upp i samma sal som jag förbereddes i... aningen tröttare och hungrig... men annars bra. Narkossjuksköterskan Eva-Karin som tagit hand om mej hela dagen stod där och flinade. Jag frågade givetvis efter mat direkt... fick fyra mackor och lite kaffe. Gött! :)

Jag fick lite papper och information... Efter cirka en timme kom Björn och berättade att han var nöjd med operationen samt att det varit ett ett extremt övertryck i benen, vilket var skönt att höra... jag fick det bekräftat samt att operationen absolut inte kändes överflödig (trots att jag hade haft problemen i över 17 år nu... bläääh!).

Fick hjälp ut till omklädningsrummet där jag bytte om själv... köpte ett par kryckor (mest för stöd) och gick självmant ut till bilen och satte mej bak. Kräktes lite och somnade. Man blir fanimej som bakfull av narkosen. När jag kom hem intog jag soffan direkt... och resten av fredagen blev mest sömn och mat. Vid varje toabesök, när jag satte mej upp, så spydde jag som en gris. Sa ju det... bakfyllesyndrom... :) Nåja, helt värt det! 

Lördag... all yrsel borta... Gött! Dagen bestod mest av filmtittande med benen i högläge samt mindre promenader runt om i huset. Va?! Nä jag e la inte rastlös? Haha! Ska fanimje komma igång me de här benen nu! Har inte ätit värktabletter sen i lördags morgon, inte heller använt kryckorna... jag kan känna var såren är och dom kliar till och från... vilket är bra... för då läker dom juh (har alltid haft riktigt bra "läkekött"). Jag har fortfarande inte upplevt någon smärta alls. Kanske är bara liiiiite besviken... fast det kanske kommer? :)

Idag ska jag försöka gå lite mer samt kanske ta trapporna några gånger... till... Blir nog även en del benövningar och kata-/yogaställningar för att styra upp balans och styrka. Nu ska jag igång! Är jääävligt rastlös och uttråkad! 

Ett jättestort tack till all personal på Movement (speciellt till Eva-Karin) för ett mycket professionellt bemötande och omhändertagande! 
Även stort tack till min älskling för allt stöd och hjälp! - Du är bäst!


Tjing!
Äldre inlägg







Slumpad banner från BloggPlus.se:







Mer besökare till din sida