Nu e vi igång! Halv fem fick vi besked om att Mia var 3cm öppen och att vi skulle byta sal. Strax där efter bytte älsklingen säng o lustgasen kopplades på. Efter typ en timme begärde hon epidral (ryggbedövning), vilket hon fick. Narkosläkaren va riktigt bra, Mia kände knappt nånting, enligt henne själv. Nu har den börjat verka o hon mår bra igen, hon har även ätit lite nyponsoppa. Så, nästa gång jag bloggar har vi troligtvis bebis! :)

(Läs mer om Jason här)

Slemproppen har gått, vilket tydligen e ett bra tecken. Hormonbehandlingen har gett effekt! Livmodertappen har mjuknat och minskat, så fort den e borta så tar barnmorskan hål på hinnan så vattnet går, sen e de bebisdags. Behandlingen ger dock rejäla värkar, så Mia fick morfin för att kunna sova. Nu e vi utsläppta en stund för frisk luft, sen ska hon få bada i avdelningens spa-badkar... Efter det blir de ny undersökning och ny utvärdering. Både bebisen o Mia mår bra, förrutom värkarna då. Tack alla för ert stöd!

Lite humor? I väntans tider behövs lite humor. Hehe. Anledning till stolen e att Mia får väldigt ont i magen o höfterna när hon går lite längre. Annars mår hon bra, e mest trött.

Vi väntar! Mia har fått hormonbehandling nu. Det betyder att man typ försöker lura livmodertappen att mjukna till o mogna, så man kan gå vidare o försöka påverka att förlossningen börjar (få vattnet att gå). Detta e alltså ingen garanti att nått startar än på ett tag, tyvärr. Händer inget inatt (vi stannar kvar över natten) så tar läkaren ett nytt beslut imon efter ny undersökning av Mia o bebisen. Tack Ninni för dvd-filmerna, dom e guld värda på rummet och i denna ständiga väntan. Nu e vi ute o går en sväng.

Efter konsulterat me förlossningsläkaren nyss bestämdes att försöka sätta igång Mia me hormonell behandling, så förhoppningsvis sätter det igång arbetet redan inatt.

MMS: Lång natt utan sömn... Idag har vi varit på förlossningen då natten mest bestått av värkar och besök i duschen. Mia har verkligen haft ont. Barnmorskan gjorde lite tester, allt såg bra ut. Sen gjorde läkaren ett ultraljud för att kolla bebisen, plus att det fanns tillräckligt me fostervatten. Allt såg mycket bra ut, både Mia och bebisen mår bra. Besöket avslutades me att Mia fick en spruta så hon kunde sova några timmar och samla krafter. Tyvärr e hon inte i förlossningsstadiet än. Nu har vi kommit hem och ätit lite.

MMS: v. 40+3. Älsklingen är rejält stor nu, och fin. Men shit va segt de e att vänta... 3 dagars övertid nu. Varje ny timme känns som en evighet! Gaaah! Så... Håll tummarn.

MMS: Frukost. Ingen bebis än, dock riktigt kraftiga förvärkar igår och inatt... igen! Enveten unge, typ som sin mor o far. Hehe. Tjing!

Spjälsängen (nu madrasserad och skyddad, dock ej bäddad än) är fortfarande tom...

Tänkte först kopiera massa text om förvärkar, vatten som går, slemproppar mm... men är det verkligen så intressant att läsa om i en blogg... vill man veta sånt så googlar man la antar jag. hehe! så... jag skiter i det.

Överlag så mår Mia bra... men får stundtals massiva och hemska förvärkar... shit va man känner sej hjälplös när dom kommer... Ser riktigt mycket fram emot förlossningen nu så allt snart är över.

Babyskyddet är framtagit och står i hallen, väskorna är packade och klara... så... bebis - det är bara att komma ut nu, det står ju att du är klar och redo! :)

Barnet

Nu är barnet helt utvecklat och redo att komma ut vilken sekund som helst. Trots detta kan barnet stanna kvar i två veckor till. De flesta barn föds på natten.

Barnet kan väga allt mellan 2,5 och 4,5 kilo och vara 46-55 centimeter långt. Nu är det trångt därinne.

MMS: Nu är spjälsängen hämtad från blivande moster Ulle... Gott att ha det avklarat. Så nu är det typ bara bebisen som saknas, annars har vi det mesta klart. Hehe! En vecka kvar på utsatt tid... suck! Tycker allt att den kan komma ut nu... och vet en till som tycker det. Ler. Men hon e så fin med sin stora mage... :)

Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter (Mias mage var 37 cm i torsdags). Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

Barnet

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6.
Ungefär fyra procent föds före vecka 38.

Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj.

Att barnet vuxit till en viss storlek har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.

Mamma

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt.

En del gravida kan uppleva en surrande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Navelsträngen runt halsen

Oroar du dig för att barnet ska ha navelsträngen runt halsen när det föds? Att navelsträngen sitter runt barnets hals är mycket vanligt. Ungefär en femtedel föds så, men det är oftast inga problem eftersom barnmorskan lätt kan lossa den vid födseln.

Förlossningsväskorna (en till bebisen och en till Mia) är packade... Babyskyddet står redo innanför dörren... Maten är lagad och infryst, redo att plockas ut snabbt. Hehe! Vi är redo! 

Mia har haft HEMSKA förverkar... i fredags som jag skrivit om tidigare och idag. Lider jättemycket med henne! Man känner sej inte så jävla stor kan jag säga när hon bara ligger där och har ont...
Det är typ bara att försöka trösta och få henne må bättre... Ge henne närhet! Funkade rätt bra att killa henne på ryggen, sen mysa och smeka hela henne med en sån där svamp i det varma badvattnet. Hon e så fin!

Nu är det snart dags för sängen... hoppas hon kan sova lite bättre inatt.
Tjing!

MMS: Bebisen grejar o rör på sej jättemycket nu, hela tiden, det är skitcoolt! Hehe. Shit va jag längtar tills den lill* busungen kommer ut...